Behöver man äga sina kläder?

Är ägandet det primära i modet, eller är det upplevelsen av kläderna som ska vara i fokus?

N56 A2967

Bild: Foto Guringo Design Studio

Det är frågor som Erik Lindvall, modefotograf och grundare av designbyrån Guringo brottas med.

För tidningen Form Magazine skrev han 2014 en artikel som just belyste frågeställningen och den artikeln gav ett stort eko i modevärlden.

– Som modefotograf kände jag att jag hade gestaltat hållbart mode i form av historiska kläder, återvinning och diverse andra scenarier som skulle visa på ett hållbart mode med minskad konsumtion. Men, tänk om vi istället för minskad konsumtion skulle satsa på en ökad konsumtion? Fast med plagg som har begränsad livslängd och som rör sig inom ett slutet kretslopp, vilket gör att råvaran kan återanvändas om och om igen, säger Erik Lindvall. För att göra det måste vi lämna den linjära produktionen med att skapa plagg som när de gjort sitt bara kastas bort och satsa mot ett cirkulärt tänkande.

Efter att artikeln publicerats 2014 så fick Erik Lindvall samtal från branschen som frågade hur kollektionen såg ut, men då fanns den inte i verkligheten utan var en konceptuell idé. Det blev startskottet för att skapa en utställning som visades på Arlanda. Kläderna är inte gjord för att bäras utan för att visa på nya tekniker och mana på forskare för att hitta nya material som ska efterlikna textil. En utställning med bäst före datum.

– Själva stommen gjord av 3D-printad armering vilket ger plaggen en spindelvävsliknande textur och skummad cellulosa bildar ytskiktet, visar Erik Lindvall. Nedanför ett av plaggen har den skummande cellulosan börjat ramla av. Bäst före datumet närmar sig för plagget.

Ett tätt samarbete mellan pappersbruk, forskare och designers pågår för att hitta nya fibrer som kan efterlikna känslan av textil.

– En papper av träfiber går bara att böja åt ett håll, medan en textilfiber går att böja i flera vilket ger ett följsamt material som är lätt att arbeta med. Nu försöker vi hitta varianter med Non-woven, ett papper som är av bättre kvalitet och tål att vikas och återanvändas fler gånger men det känns ännu inte som textil.

För att få konsumenterna att förändra sitt sätt att se på kläder så behövs det en kollektion, men för Erik Lindvall är det egentligen inte kollektionen som är viktigast, utan det är den digitala tjänsten, själva källkoden som de vill skapa.

– Om man jämför med musik så finns det få som ifrågasätter att man betalar för att ladda ner musik istället för att äga den, det är ju själva upplevelsen man vill ha. Likadant kan det i framtiden bli med kläder. Tänk dig att du ska ut och resa och på flygplatsen går du in i ett provrum, dina mått scannas och du får själv bestämma vad för typ av kläder du ska ha. När du landar på nästa flygplats är dina kläder printade och färdiga för att hämtas, och när du reser hem igen så lämnar du helt enkelt kläderna i komposten. En helt ny typ av klädupplevelse, du äger inte något – men kan uppleva allt.

”En helt ny typ av klädupplevelse, du äger inte något – men kan uppleva allt”

Erik Lindvall, modefotograf och grundare av designbyrån Guringo
Foto Guringo Design Studio

Utställningen på Arlanda, med bäst före datum.

Bild: Foto Guringo Design Studio

Den vanligaste frågan som Erik Lindvall får när han berättar om projektet med streamade kläder, är vad som händer om det plötsligt skulle börja regna.

– Det är klart, att man måste anpassa kläderna efter årstid och vad man ska göra, ett plagg du skriver ut för att använda på Mallorca är kanske inte lämpligt för London, men det är ju det som är idéen bakom hela projektet. Det är ju bara att printa ut nya plagg, eftersom det är fullt komposterbara så är det ingen fara för miljön.

I framtiden så tror Erik Lindvall att samhället kommer att acceptera det nya synsättet på mode, men är samtidigt medveten om att det vänder upp och ner på hela konsumtionssamhället.

– Men å andra sidan, om 10-15 år är det här implementerat på marknaden. Om det inte är vi som gör det så är det någon annan, det är jag övertygad om, säger Erik Lindvall

Fakta

Projektet Streamateria avser att utveckla en prototyp för en digital tjänst som erbjuder måttanpassade, komposterbara plagg med kort livslängd som i kombination med print-on-demand stationer kan konsumeras utan miljöskuld. Förhoppningen är att bana väg för nya system av strömmar mellan designer producent retail och konsument. Detta kan på sikt öppna dörren för helt nya affärsmodeller för produktion, distribution och konsumtion av bärbart mode. En implementering av denna digitala tjänst kan, förutom skuldfri konsumtion innebära förhöjda konsumentupplevelser, mindre åtgång av flygbränsle, inget onödigt spill vid produktion av kläder, ingen realisation av kläder, ingen tvätt med den miljöpåverkan det innebär samt inga långa transporter av plagg.