I ett flertal forskningsrapporter har man kunnat se att män och kvinnor är ungefär lika villiga att göra förändringar för att minska den egna miljöpåverkan. Ett område avviker, när det kommer till hur vi reser väljer män hellre bilen medan kvinnor i högre grad åker kollektivt, går och cyklar.

Skillnaden är så stor att om män som grupp utnyttjade transporter på samma sätt som kvinnor skulle miljöbelastningen minska med 29 procent.

− Det betyder att halva befolkningen redan idag reser hållbart, och om vi skulle minska bilåkandet till deras nivå skulle en del av transportsektorns miljöproblem vara lösta. Trots det har få forskat om hur det kvinnliga resmönstret skulle kunna bli normen för alla, säger Lena Hiselius, docent vid Lunds universitet och ansvarig för forskningsprojektet ”Jämställdhetens betydelse för energieffektivitet i transportsektorn”.

Projektet, som har finansierats av Energimyndigheten, hade som syfte att undersöka om det finns ett samband mellan kvinnors representation, normer i transportplaneringen och hållbarhetsutfall på den kommunala nivån. Framförallt ville forskarna vid Lunds universitet studera om fler kvinnor i olika politiska instanser bidrog till att besluten blev mer hållbara.

Först konstaterade de att antalet kvinnor i kommunala styrelser och nämnder har ökat under de senaste 15 åren. En trend som var starkare på högre nivå, men svagare i de facknämnder där transportrelaterade frågor ofta behandlas.

– Därefter undersökte vi om det fanns ett samband mellan antalet kvinnor i styrelser och nämnder och hur hållbara kommunernas beslut inom transportsektorn var. Men något sådant samband kunde vi inte se vilket kanske kan förklaras av att den maskulina normen ofta sitter i väggarna vilket gör att de feminina perspektiven har svårt att få genomslag, säger Lena.

När forskarna studerade några utvalda kommuner lite närmare kunde de dock se vissa tecken på att lägre representation av kvinnor resulterade i mer bilvänliga beslut och att man hade större tilltro till maskulint kodade lösningar. I kommuner med fler kvinnor i beslutande positioner fattades något fler beslut som forskarna betraktade som hållbara.

Enligt Lena Hiselius beror kvinnors begränsade makt inte på frånvaro av regelverk, lagstiftning eller olika policydokument, det är mer en fråga om hur man ska gå från policy eller direktiv till handling i den dagliga verksamheten för att nå uppsatta mål.

– Om inte de feminina perspektiven får ett större genomslag spelar det ingen roll hur många dokument som skrivs om hur viktigt det är. I praktiken kommer ingenting att förändras, säger hon.

På en punkt är hon självkritisk, de var, menar hon, lite väl naiva när de trodde att de skulle kunna se och kvantifiera resultat enbart genom att räkna hur många kvinnor som var med när besluten fattades.

– Vår viktigast slutsats är därför att det inte är antalet kvinnor i sig som avgör om en kommun har en hållbar transportpolitik. Mer avgörande är om de har en verklig makt att påverka besluten.

Det som förvånade Lena Hiselius mest var att det i många kommuner inte finns någon insikt om varför det är viktigt att tänka jämställt. Att frågan är känslig visar sig inte minst av att när de har lyft behovet av att få in kvinnliga perspektiv inom transportområdet har blivit kallade både miljöfascister och extremister.

– Det är mest medelålders män som har hävdat att det här är tramsig forskning men vi menar att det är viktigt att få in fler kvinnor i beslutfattandet om vi snabbt ska kunna ställa om i en mer hållbar riktning. Vi måste tydligare visa på vem som idag står som modell för alla beslut inom transportsektorn och därefter aktivt arbeta för att de feminina perspektiven ska få ett verkligt genomslag.

Att Energimyndigheten har valt att satsa på forskning som har ett tydligt genusperspektiv förklarar Adam Mickiewicz, som är programansvarig på myndigheten, med att de behöver få en helhetsbild av alla de utmaningar det innebär om Sverige ska klara av att ställa om transportsektorn till fossilfrihet.

– Traditionellt är vi starka inom tekniska områden. Men om vi ska nå de uppsatta målen krävs insatser både när det gäller fordon, bränslen och våra egna mänskliga beteenden. I det perspektivet blir den här forskningen en viktig pusselbit, säger han.