Att ta del av samtidens nyhetsflöde kan vara en ganska nedslående historia. Det kan lätt verka som att den ena krisen avlöser den andra. Och faktum är att det till viss del stämmer – 2023 inleds i en historiskt sett krispräglad tid.

–Ju snabbare saker händer i samhället – ju fler kriser sker. Det kan ses som en förklaring till att vi tycker att det sker fler kriser idag. Men frågan har fler bottnar än så, säger David Larsson Heidenblad, docent i historia vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.

David Larsson Heidenblad säger att antalet pågående kriser alltid står i relation till det rådande globala politiska läget. Efter det kalla krigets slut på 1990-talet, då kärnvapenhotet var avdramatiserat eftersom Sovjetunionen inte längre fanns, följde exempelvis en period av global avspänning. Den sträckte sig fram till attackerna mot World Trade Center 11 september 2001.

– Sedan dess har de globala spänningarna successivt ökat, vilket den ryska invasionen av Ukraina är ett exempel på. Idag upplever vi också flera parallella och reella hotande kriser samtidigt. Att det pågår ett krig i vårt närområde, med energikris och ekonomisk kris som följd, sker samtidigt som klimatförändringar, säger David Larsson Heidenblad.

Själva begreppet kris är historiskt sett relativt nytt. Det dyker upp i svenskt språkbruk på 1700-talet men var då ganska ovanligt och användes främst i medicinska sammanhang. När det moderna industrisamhällets växer fram blir kris-begreppet mer utbrett.

– För i och med den omvälvande industriella och tekniska revolutionen började människor både erfara och tänka att saker kan förändras till det bättre, säger David Larsson Heidenblad.

Det skiljer sig alltså från hur man tänkte fram till 1800-talet då man i stället föreställde sig framtiden som sämre och sämre.

– Vi började helt enkelt tro att framtiden kunde bli annorlunda än det förflutna. I moderniteten finns en närmast överdriven fixering vid det föränderliga som hänger sig kvar än idag och som i viss mån är kärnan i vår gemensamma verklighetsuppfattning, säger David Larsson Heidenblad.

I sin avhandling "Vårt eget fel" från 2013 studerade David Larsson Heidenblad kriser genom historien och likheter mellan tidigare religiösa föreställningar om kollektiva syndastraff och 2000-talets kollektiva skuld för klimatförändringarna.

– Då liksom nu förklaras hotande katastrofer med att de är sammankopplade med vårt beteende. Det narrativet gäller även 2023 där klimatförändringarna kanske är det bästa exemplet på en kris orsakad av människan, säger David Larsson Heidenblad.

Han ställer sig skeptisk till att vi slentrianmässigt slänger oss med begreppet kris och nämner klimatfrågan som särskilt problematisk. Att fästa en kris-etikett på den kan nämligen innebära en viss risk.

– Den ständiga medierapporteringen om antalet pågående kriser kan skapa en lamslagenhet och egentligen inte alls fungera konstruktivt, att vi faktiskt inte alls arbetar för att förbättra den situation som de pågående klimatförändringarna kräver, säger David Larsson Heidenblad.

Även om forskare och politiker under sent 1980-tal såg till att föra upp klimatfrågan på agendan rådde ingen utbredd krisstämning då. Snarare fanns hoppfulla visioner om ett kretsloppssamhälle, en framtida grön modernitet.

– Man var visserligen medveten om att det fanns en global uppvärmning. Men den hade inte samma apokalyptiska och polariserande dimensioner som idag. Ord som ”klimathot” och ”klimatkris” förekom inte då, säger David Larsson Heidenblad.

Vad tänker du om det?

– När det gäller just miljö och klimat tror jag det är viktigt att lyfta fram och lära av positiva exempel. Det behövs berättelser om utmaningar som övervunnits, problem som lösts och en känsla av att förändring är möjligt. Ur ett historiskt perspektiv vet vi också att mänskliga samhällen kan se ut på väldigt många olika sätt. Vi är mer förändringsbenägna än vi tror och har övervunnit svårigheter förr, säger David Larsson Heidenblad.