”Vi kan ta oss till månen, men vi kan inte ta hand om vår egen lort. Så länge det finns barn i världen som dör av att de inte har tillgång till rent vatten, så måste jag fortsätta”
Gösta Andersson är uppfinnaren som har vigt sitt liv åt kretslopp- och vill inget hellre än att gå i pension.
– Vi kan ta oss till månen, men vi kan inte ta hand om vår egen lort. Så länge det finns barn i världen som dör av att de inte har tillgång till rent vatten, så måste jag fortsätta, säger 79- åringen.
Vi träffas en av de varma dagarna på Sörby gård i Tumbo, utanför Kvicksund. Gösta och sonen Jakob har precis duschat av sig förmiddagens pass och står redo för att ta sig an eftermiddagens pass. Passet består av att ta hand om de latrintunnor som väntar på att förvandlas från riskavfall till nyttigt gödsel. En process som tagit en stor del av Göstas tankeverksamhet för att utformas för att nå bästa resultat. Det startade redan 1989 då Gösta fick företaget Alfalaval att förstå nyttan med att hygienisera latrinavfallet för att få en värdefull växtnäring. Det tog åtta år för att få en fullt fungerande enhet och 1998 installerades den på Sörby gård. Sedan dess har våtkomposteringen varit i gång. Gödslet används enbart för energigrödor, det får inte användas på andra växande grödor.
Latrinet kommer från hushåll som saknar kommunalt avlopp eller enskilt avlopp, från början var det bara en kommun som lämnade till Sörby gård men idag är det 25 kommuner. Ungefär hälften av de kommunerna ansvarar Vafab Miljö för.
– I vårt område har vi idag avtal med ungefär 800 hushåll där man har utedass. Vår entreprenör hämtar latrintunnorna och kör dem till Sörby gård, berättar Ingela Bergman, Vafab Miljö.
Fram till 2005 så gick det att lämna latrin för deponi hos återbruket, men efter att deponin stängts så fanns det cirka 120 ton latrin som varken fastighetsägare och markägare visste hur de skulle hantera. Ett riskavfall som fel hanterat kan sprida alla möjliga sjukdomar, men som med rätt process kan vara en enorm miljönytta.
– Vi tillsätter enbart fint fördelad luft i botten av reaktorn, ”vispar” runt, ungefär som när du vispar grädde, och sedan värms det till 55 grader i tio timmar. Efter tio timmar plockas en sjundedel bort och processen fortsätter, berättar Gösta.
Men det är ett tungt jobb när det gäller att tömma latrintunnorna. Jakob öppnar tunnorna för hand, lyfter över tunnan i tömningsmaskinen där en stor ”skruv” i botten snurrar tunnan för att sortera ut allt avfall som inte ska vara med. Gösta, som är bär en ansiktsmask med färsk luft står böjd över ”skruven” med vattenslang och sköljer lite extra. Tunnan vandrar med ”skruven” för att sedan falla ned på marken tillsammans med det som inte är latrin. All latrin åker ned i förbrunnen innan det slussas vidare upp i reaktorn.
– Det här är den biten som vi inte kommer ifrån, att vi behöver sortera ut allt som inte ska vara i en latrintunna, säger Gösta.
Gösta och Jakob ansvarar för tömningen av tunnorna på gården, Tomas Eriksson som driver Sörby gård har ansvaret för själva komposteringen och att tunnorna kommer till tömmningsmaskinen. När det blir stopp i komposteringen på grund av främmande föremål så måste först hela reaktorn tömmas innan Tomas kan göra rent reaktorn.
– Ett tag så var det så mycket främmande föremål att det ständigt blev driftstopp, då var vi nära att ge upp. Men Gösta lyckades hitta en lösning så nu går det mycket bättre. Men enklast vore ju om det som finns i latrintunnorna enbart är kiss, bajs och toalettpapper. Möjligen lite strö, men inget annat, säger Tomas.
De har haft latrintunnor med golfset, stenar, glasflaskor och ölburkar.
Just golfsetet undrar de lite över
– Det kan ju ha varit någon som spelat en väldigt dålig runda, eller kanske en partner som tyckte att golfandet tog alldeles för mycket tid i anspråk?Idag kan man skratta åt det, men det är mycket saker som hamnar där det inte ska vara.
– Vi sorterar näst intill allt i hushållsavfallet men så fort det kommer till toaletten så försvinner sorterandet, konstaterar både Gösta och Jakob.
Processen med att hygiensiera latrin från enskilda avlopp intresserade LRF, Lantmännens Riksförbund. 2008 erbjöd de Gösta en anställning som han motvilligt tackade ja till. Han arbetade tre dagar i veckan i tre och halvt år. Hans uppdrag var att få fastighetsägare och markägare att förstå värdet av kretsloppet.
– Hur ska jag kunna påverka något som ingen brytt sig om? Jo, vi ska hitta en kommun och bygga det goda exemplet. Då byggde vi en anläggning i Hölö baserat på den här tekniken, berättar Gösta.
För att det ska vara intressant ur en ekonomiskt synpunkt för fastighetsägarna med enskilt avlopp installeras en extremt snålspolande toalett med 0,5 liter per spolning istället för 3 liter per spolning. Kvar blir en produkt med så lite vatten inblandad att bönderna blir intresserade av näringen.
– Vi ger ifrån oss 0,6 kilo fosfor per år. Efterfrågan på fosfor kan blir större än tillgången om några år. Idag bryts fosfor i gruvor och fosfor används i konstgödsel, säger Gösta.
Idag har det goda exemplet spridit sig.
– Helsingborg, Knivsta och ett antal kommuner har kommit igång efter att de har varit och tittat på vår anläggning.
Men även Röda Korset har fått upp ögonen för Göstas teknik. På gården står det ett flyttbart reningsverk för avloppsvatten, men i en mindre skala och tänkt för att kunna användas vid katastrofområden.
– Även Bolivias ambassad har varit och tittat på anläggningen i Hölö, så just nu förs det diskussioner på plats i Bolivia.
För Gösta som längtar efter pensionering är den flyttbara anläggningen ett steg i rätt riktning.
– Om jag bara kunde få fler politiker och världens alla ledare att lyssna och förstå att vi måste agera åt rätt håll, vi har bara en jord och utan kretslopp kommer vi inte att kunna ta hand om den, förkunnar Gösta.
Kommentarer