Smilla Carlsson går sitt sista år på Carlforsska gymnasiet och har sin plan klar för vad och var hon helst vill fortsätta studera. En konstskola i London. För ett par år sedan började hon fundera över vad hennes portfolio skulle innehålla, och kom fram till att en bra grund var att göra en modevisning. På tema hållbarhet.

– Det stämmer, jag började med det här projektet för min portfolio eftersom jag försöker komma in på Central Saint Martins i London, men sen jag började har det blivit mycket större. Jag är intresserad av hållbart mode, och hade en idé jag ville göra något av: att ett viktigt steg mot mer hållbarhet är att göra mode mer lokalt, säger Smilla.

Modevisningen hölls i en tom industrilokal i Västerås och fylldes till brädden av publik som bestod av vänner, familj och bekanta. Lokalen pyntades med gamla tjock-TV apparater, och väggarna blev tillfällen för kreativa konstnärsvänner att visa upp sina verk.

– De 25 uppsättningar kläder jag sytt är inspirerade av Västerås, och de flesta är gjorda av restplast jag fått från Outdoorexpertens lager i Västerås och tygspillbitar från Fryxellska skolan. Eftersom jag inte har någon budget har jag fått enorm hjälp av unga konstnärer från Västerås och andra som velat hjälpa till.

Symaskinen gick varm hela sommarlovet och veckan innan visningen arbetade Smilla nästan dygnet runt för att få till all planering med visningen.

– Det var intensivt, svettigt men otroligt kul. Det hade inte gått utan all hjälp, och alla fantastiska modeller som ställde upp och visade kläderna, säger Smilla.

19 modeller visade 25 kreationer, alla kreationer har dokumenterats och presenteras med sin speciella historia på Smillas Instagramkonto.

– Alla plagg bär på en historia, inspirerade av Västerås. Det kan till exempel vara en känsla av hemma. I ett plagg är formerna tagna från minnet av kaninen vi hade när jag var yngre eftersom han alltid symboliserat hemma. Jag satte upp en plastvägg vid skateparken och lät folk måla på materialet. Jag vill att det ska påminna om att allt vi behöver finns precis där vi är, i framtiden blir mode och viss produktion förhoppningsvis mer lokal för miljöns skull, förklarar Smilla.

Ett av plaggen som Smilla skapat, är ett par byxor av samma androgyna mönster som på ett par gamla tomtebyxor.

– På framstycket finns ett upp och nedvänt kors som jag tänkt ska uttrycka hur jag ändå står för en viss typ av förstöring av mening - av symboler som haft för mycket makt.

Hon skapar kontraster mellan material och form, en skottsäker väst med ett nätt spetstyg kan associeras med flickkläder för att tvinga binära påtvingade könsnormer att samspela.

– Jag funderar mycket på mode, det uttrycker så mycket mer än bara ett plagg, samtidigt som det hetsar till konsumtion. Vi har tappat bort att laga och skapa nytt av gammalt. Att ge sig tid att skapa, och att ge sig tid till att titta på saker runtomkring för inspiration, det vill jag lyfta i min portfolio.

Smilla är med i Fridays for Future, och tycker att det görs alldeles för lite för att förhindra klimatförändringarna.

– På fredagar är det demonstrationer vid Sigmatorget som Future for Fridays genomför. Jag försöker delta så ofta jag kan, det är skönt att vara en del av ett sammanhang och att göra något aktivt.

Att vara ung aktivist i Västerås är svårt, det finns ingen naturlig mötesplats att vara på.

– Samtidigt så har vi inga problem att mötas digitalt, men ibland känner jag att möten i verkligheten gör en extra glad, säger Smilla.

Idag ligger de 25 plaggen nerpackade, men snart går det att få se mer av Smilla. I oktober har hon och Luqrecia Kovaen en utställning på Karlsgatan 2 med foton och kläder. På frågan om hon kan tänka sig att göra fler modevisningar så kommer svaret efter en liten stunds betänketid.

– Jo, det kan jag absolut tänka mig. Men då blir det nog med färre plagg.