I dag är en tredjedel av svenskarna medlemmar inom idrottsrörelsen och 9 av 10 barn och ungdomar är någon gång med i en idrottsförening under sin uppväxt. Men skillnaderna är stora.

Bakom Pettersbergsskolan i Västerås ekar planerna tomma. Det är mörkt och ytorna för idrott är fyllda av snö och is. Belysningen är sparsam och många som bor här vittnar om en otrygg känsla när de besöker platsen. Flera av dem undviker till och med cykelbanan som ligger alldeles bredvid. En föreningsledare frågar om basketplanen äntligen har fräschats upp. Om det inte är gjorts blir det svårt att bedriva verksamhet där konstaterar han.

Av de som bor på Pettersberg har endast 41 procent av de unga mellan 7–25 år provat på idrott i förening. Det är en av anledningarna till att Pettersberg definieras som ett idrottssvagt område av Riksidrottsförbundet. Idrottssvaga områden är bostadsområden med lågt föreningsdeltagande, låg närvaro av idrottsföreningar och ses ofta i kombination med utsatthet i övrigt till exempel låg inkomststandard, låg livslängd och hög kriminalitet. I Västerås finns sex områden som räknas som idrottssvaga.

Under de senaste åren har hälsoklyftan mellan olika grupper ökat i samhället, där hälsa har blivit en klassfråga. En oroande trend som riskerar att förvärras på grund av coronapandemin. Samtidigt visar forskning ett starkt samband mellan tillgång till idrottsanläggningar och fysisk aktivitet. Långa avstånd till idrottsytor hindrar barns och ungdomars rörelse, men om de i stället kan idrotta i sitt närområde och ta sig till träning och tävling på egen hand ökar tillgängligheten samtidigt som kravet på föräldrars tid och resurser minskar. Därför är närhet särskilt viktigt för barn och unga med sämre ekonomiska förutsättningar.

Idrottsrörelsen ska vara en plats för alla, men för att fler ska kunna vara med krävs förutsättningar. I växande städer prioriteras idrottsanläggningar ofta bort i planeringen när områden förtätas eller nya bostadsområden växer fram. Ibland finns ytorna, men renovering, upprustning och belysning krävs för att göra dem användbara. Därtill krävs starka idrottsföreningar och ideellt engagerade personer som lägger tid och kraft på att finnas där även under årets allra mörka månader.

Föreningslivet skapar möten mellan människor, bidrar till demokratisk skolning och ger möjlighet för individer att växa. Viktiga faktorer för god folkhälsa. För att kunna göra det måste föreningslivet ha någonstans att vara. Vikten av närhet till idrottsanläggningar och ytor är därför en avgörande faktor för en inkluderande idrott för alla. Genom möten, folkbildning och föreningsutveckling arbetar vi på RF-SISU Västmanland för att göra våra idrottssvaga områden starkare, inkludera fler och göra idrotten tillgänglig för alla.

Därför vill vi:

  • Möjliggöra för idrott i närområdet och skapa trygga upplysta idrottsplatser där barn och unga kan samlas och lockas till rörelse, glädje och gemenskap.
  • Att befintliga ytor för idrott underhålls och görs tillgängliga för både organiserad och spontan idrott.
  • Bygga starka idrottsföreningar genom att säkerställa ett långsiktigt ekonomiskt stöd till idrottsrörelsen efter coronapandemin.

Jan Andersson, ordförande RF-SISU Västmanland

Kristin Pleick, distriktsidrottschef RF-SISU Västmanland

Edwin O´Brien-Rodney, idrottskonsulent/projektutvecklare RF-SISU Västmanland

Få kunskapen, idéerna och de nya lösningarna för ett hållbart samhälle.