Varje gång jag tänker på mina senaste inköp, inser jag hur mycket oftare jag väljer secondhand. Det finns en särskild känsla i att ge ett plagg nytt liv, att bära något som redan har en egen historia. Tänk om plaggen kunde berätta själva – vilka platser de har varit på, vilka ägare de haft. Det skulle vara fascinerande att få en glimt av deras förflutna. Kanske skulle vi alla ta bättre hand om våra kläder om vi såg dem som bärare av historier, något värdefullt att bevara och föra vidare.

Jag minns när jag prenumererade på en hyrgarderob. Varje månad fick jag ett noggrant utvalt paket med kläder – nytvättade och omsorgsfullt paketerade. Med dem kom alltid en handskriven lapp som önskade att jag skulle trivas i plaggen och bära dem väl, innan de skickades i retur för hyras ut till nästa person. Jag var alltid extra varsam med de plaggen, medveten om att någon annan snart skulle ha dem. Det skapade en känsla av gemensamt ansvar och omsorg.

Mellan 2000 och 2020 ökade konsumtionen av kläder och textilier med hela 40 procent i Sverige. Även om det vände något 2023, handlar vi fortfarande på nivåer som vår planet inte klarar av. Naturskyddsföreningens rapport visar hur vi dagligen bombaderas med köptriggers. Vi matas ständigt med nya trender, kollektioner och reklamer som påminner oss om vad vi "behöver" för att hänga med. Men vad händer med vår egen stil, vår egen kreativitet?

Modeindustrin är en skicklig manipulatör. De triggar oss att köpa mer och mer, och nu, i sociala mediernas era, går det från impuls till köpbeslut på ett ögonblick. Det jag köper kan enkelt returneras om det inte känns rätt, men många plagg som beställs hänger kvar oanvända i garderoben. Det är fascinerande hur snabbt modet förändras, men också skrämmande. Ultra fast fashion, med butiker som Shein och Temu, är snabbare än vi hinner blinka. Nya plagg tillverkas, säljs och dumpas nästan i samma andetag.

Naturskyddsföreningen kallar detta "Monstret i garderoben" – en överproduktion som få modeföretag vill prata om. De pratar hellre om återvinning, nya material och teknik, men undviker att nämna kärnproblemet: vi konsumerar för mycket, och det är omöjligt att fortsätta på detta sätt. Varje plagg vi köper borde användas minst 270 gånger, men hur många av oss når ens i närheten av det?

Jag tror att vi måste tänka om, på riktigt. Det handlar inte bara om att byta från nyproducerat till secondhand, utan om att helt förändra hur vi ser på kläder. Det handlar om tillräcklighet, om att dra ner på volymerna och värdera det vi redan har. Det är ett budskap som är svårt att sälja i en värld som drivs av konsumtion, men kanske är det just därför det är så viktigt.

För mig handlar stil inte om att alltid ha det senaste, utan om att göra det bästa av det man redan har. Om vi alla började tänka så, kanske vi långsamt kan stänga dörren till det där monstret som lurar i våra garderober.