Unga med socialt nedbrytande beteende kallas den grupp unga personer som är inne i kriminalitet och missbruk, ofta samtidigt. När Köpings kommun för snart två år sedan insåg att man behövde arbeta på ett nytt sätt för att nå de här ungdomarna skapades Ungdomsteamet, skriver de på sin hemsida.

Teamledaren Sanna berättar att arbetet har utvecklats sedan starten hösten 2021. Hon berättar att det exempelvis kan funka så att teamet samlas när en orosanmälan kommit in och funderar på vilka insatser som kan behövas. Familjebehandlaren stöttar med behandling för till exempel missbruk eller kriminalitet. Ungcoacher involveras som stöd i skolan och på fritiden och kan hitta på roliga saker som att fiska eller grilla. Socialsekreterarna utreder, beviljar och följer upp insatser.

– Men vi socialsekreterare är samtidigt schyssta personer i deras liv. Vi är involverade på flera sätt, åker ut och träffar ungdomarna regelbundet för att skapa och bibehålla en relation, säger socialsekreteraren Joanna.

Och det är det här förhållningssättet som skapat ringar på vattnet. Genom att förkorta vägarna mellan ungdomarna och "soc" vill de göra det lättare för ungdomar att söka hjälp när de är redo. Detta är också något de redan sett tecken på. Några av de äldre ungdomarna de arbetar med har själva sökt upp Ungdomsteamet för att få stöd och hjälp.

I en lägenhet mitt i området Nygård har Ungdomsteamet egna lokaler med ett utrustat kök, rum med soffor, samtalsrum och mötesrum. Det är en plats där ungdomarna kan vara tillsammans med trygga vuxna, äta frukost, få behandling och ha samtal men det är också en plats för föräldramöten. Alla som arbetar i teamet finns här, men kontoret är i en separat del. När teamet nyligen installerades i sina nya lokaler visste många unga de mötte redan om det. Och de unga gillar att vara, snacka och skoja med sina "socarbetare" i Ungdomsteamet.

– Det är jättebra! Vi vill ju att många ska känna att de har förtroende för oss och veta var vi finns, även om de väljer att söka hjälpen först om flera år, säger teamledaren Sanna.

Teamet berättar att de börjar se ett resultat och en vinst med sin synlighet och sitt relationsbyggande arbetssätt under de senaste åren. Teamet säger att de har en bra överblick över gruppen unga personer med socialt nedbrytande beteende i Köpings kommun. Förhoppningen är att de ska kunna satsa ännu mer på förebyggande arbete med det de kallar ”svansen” – alltså de barn och unga som finns i de kriminella ungdomarnas närhet.

I Köpings kommun har alla socialsekreterare inom myndighetsutövning och familjebehandlare i öppenvård utbildats i Signs of Safety och det finns också en coach i varje team. Coacherna säger att det kan vara utmanande att tänka nytt samtidigt som det är roligt och utvecklande. I modellen ingår också att använda klarspråk på det som planeras för att få klienterna att förstå varför de behöver en insats. När de till exempel ska förklara att ”barnets grundläggande omsorg måste ombesörjas” för en förälder kan de i stället säga ”när du dricker alkohol får inte barnet mat”.

Med utgång i exempelvis en orosanmälan skapar teamet utifrån Signs of Safety-metoden de insatser som behövs. Att arbeta mer med att förstärka det goda som finns i individen och förklara insatserna så att alla inblandade förstår är grunden i metoden Signs of Safety. Förhoppningen är att familjerna ska bli bättre på att hjälpa sig själva och att målet i modellen är att göra en tidig kartläggning av individens situation. Socialsekreterarna inventerar nätverket som finns runt individen och gör en tidsram för insatsen. I centrum finns lösningsfokus där man ska hitta lösningar och anpassa stödet. Att aktivera nätverket och arbeta med resurser som redan är befintliga kan innebära att exempelvis farmor flyttar hem till familjen under en tid eller att en farbror eller annan vän eller släkting kan avlasta föräldrarna där det finns oro för ett barn. Olika delar av nätverket kan aktiveras under olika delar av insatsen.

– Forskning visar att det är riskabelt att placera ett barn. Att brytas ur sitt sammanhang, lämna skola och stå utan familj och nätverk innebär en stor risk för psykisk ohälsa och bristande känsla av tillhörighet. Ibland kan det bli oundvikligt med en placering, men då är målet att aktivt arbeta med vården, så att barnet ska kunna flytta hem igen, säger Elma Ramadanovic Libstrand, teamledare.