Vid faunapassagen Turbinbron, belägen i Västerås stadskärna, forsar vattnet ner mot Mälaren. Faunapassagen som agerar fiskväg färdigställdes 2019 och har i fem års tid förstärkt både stadens och vattnets miljö. Arbetet var en del av EU-projektet LIFE IP Rich Waters, som i dagarna avslutades efter sju års arbete mot bättre vatten och fria vandringsvägar för fisk i Sverige. Johan Lind var projektledare för kraftbolaget Mälarenergi under arbetet med faunapassagen Turbinbron. Han menar att fria vandringsvägar är en viktig del i arbetet mot en bättre vattenmiljö.

– Det är ett startskott på en förbättrad konnektivitet. Det finns många miljöproblem kopplade till vattenmiljöer. Vi har flottningsrensningar, vi har markavvattningsföretag och kanalisationer av vattendrag och sådana saker som påverkar. Men en viktig del i arbetet för bättre vatten är just konnektiviteten och fiskarnas möjlighet att röra sig fritt, säger Johan Lind.

Vandringshinder, såsom dammar och kraftverk, kan göra lekplatser och jakt otillgänglig för fisken. Turbinhuset, ett kraftverk som har varit i bruk i staden sedan år 1891, agerade som det första vandringshindret för fisk från Mälaren upp till Svartån i över hundra år. Genom att bygga faunapassagen vid kraftverket har fiskar som tidigare var ovanliga att se i ån synts till mer och mer. Bland annat aspen, som var utpekad målart för faunapassagen. Aspen är en karpfisk som nationellt är klassad som en hotad art. Den är vanlig i främst Mälaren och Hjälmaren.

– Innan den här passagen byggdes hade aspen ett litet grundområde i Svartån ganska nära Mälaren som vi visste att de lekte på. Det var ungefär 500 kvadratmeter stort så det var inte mycket. Det finns inte plats för så många lekande fiskar där helt enkelt. Då lägger de rommen ändå, men de kommer lägga den på varandras, så det påverkar hur mycket fisk det blir av det där i slutändan, säger Johan Lind.

Passagen är byggd för att likna en naturlig fors. Den sträcker sig 180 meter och skapar en väg för fisken både med- och motströms. Själva passagen har i sig skapat områden för lek, men passagen resulterade även i en vattensträcka på en kilometer, förbi Turbinhuset och vidare upp i ån.

– Faunapassagen i sig tredubblade tillgängliga områden för lek för asparna, men även öring och andra arter som leker i den här typen av vattenmiljöer. I tillägg till det fick fisken möjlighet att vandra upp förbi turbinbron och hela vägen upp till Falkenbergska kvarnen, där det finns ytterligare strömområden. Totalt sett har fiskvägen vid Turbinbron tiofaldigat ytan som framförallt asp och id kan använda för att leka på, säger Lind.

Faunapassagen diskuterades mycket i media under arbetets gång. Det blev debatter om kostnaderna samt om passagen var rätt projekt för kommunen att lägga pengar på. Lind var dock inte orolig för debatten.

– Desto mer tyckte jag det talade för att vi behövde få till en lösning här vid turbinhuset som var estetiskt tilltalade, som blev en tillgång för Västeråsarna. Det skulle inte bara vara en tillgång för fisken, menar Lind, som i stora drag var ansvarig för den lösningsom nu är på plats. Att komma fram till en estetiskt tilltalande lösning visade sig vara ett vinnande koncept. Ett år efter attTurbinbron stod färdig tilldelades passagen Arkitekturpriset i Västmanland, men motiveringen att den förhöjer värdet i sin omgivning.

Johan Lind driver idag ett eget företag där man arbetar för miljöanpassning av vattenkraft. Tillsammans med involverade företag och organisationer siktar Lind nu framåt, för att göra Svartån än mer tillgänglig för fisken och för att förbättra vattenmiljöerna i och runt Västerås. Utöver Turbinbron görs det flera satsningar på fria vandringsvägar vid ett flertal andra platser. Ett exempel är en faunapassage vid Falkenbergska kvarnen i Västerås, som kommer stå färdig efter midsommar i år.

Flera projekt är inplanerade, och om allt går enligt plan kommer fisken kunna vandra från Mälaren hela vägen upp till Skultuna. Johan Lind berättar om det som planeras att göras för att fiskvägen från Mälaren till Skultuna ska bli möjlig.

– Nästa arbete är Forsbydammen, som ligger uppe i trakterna kring Skultuna, och vi kommer också ansöka om omprövning för Skultuna Vattenkraftverk som ligger i Skultuna. Vi kommer föreslå ett antal miljöanpassningsåtgärder även där.

Efter att åtgärderna har tagits för de vandringshindren som finns mellan Mälaren och Skultuna finns det ingen plan på att fortsätta upp längre i ån.

– När vi väl har kommit dit så kan man säga att det inte finns särskilt mycket kvar av forsmiljöer och sådant i Svartån rent naturligt. Kommer man upp på den platån så är det mer av slättmark och ganska fattigt på den typen av lekområden som vi gärna vill skapa tillgänglighet till, säger Johan Lind.

För den intresserade går det också att följa fiskens väg förbi Turbinbron med hjälp av en fiskkamera. Det är en uppskattad åtgärd, och när kameran inte fungerar tar det inte lång tid innan det når kraftbolaget Mälarenergis helpdesk.

– Det är fler som ringer om att fiskkameran inte fungerar än vad det ringer folk som klagar på värmen i sina hus, säger Lind och skrattar.