DEL TRE: Zero Waste, något ligger och stinker i badrummet

I en Zero Waste-omställning gör kvinnors anpassning till mannens vilja sig väldigt påmint. Patriarkatet ligger och stinker i avloppen. Under de senaste månadernas avfallsbantning av badrummet har jag förvandlats till... en man.

Jag hade en relation för ungefär 15 år sedan och beklagade mig över att jag tyckte det var jobbigt att raka benen. “Det är ett aber för kvinnor” - minns jag att jag sade. Killen flinade och svarade att “du ska veta att vi killar uppskattar det”. Som 28-åring tog jag inte saken längre i relationen utan tänkte; jaja, vill jag att min man ska fortsätta tycka jag är attraktiv lär jag fortsätta raka benen. Inte ifrågasätta varför män vill att vuxna kvinnor ska se ut som småflickor. Det naturliga i det läget var såklart skaffa en så bra, mjuk och följsam rakhyvel som möjligt och när den var uttjänt skaffade jag en ny. Vem vill se ut som en man liksom?

Marknaden gjorde det lätt för mig. En industri av rakhyvlar och andra produkter för avlägsnande av kroppsbehåring har fullkomligt exploderat sedan början av 1980-talet. De flesta kommer i engångsförpackningar med tillhörande rakgel eller skum. Hållbart och miljövänligt? Nej. Kvinnoförtryck? Ja! Det stannar naturligtvis inte där. Smink, hudrengöring, kroppsskrubb, krämer, salvor, tandblekning, hårvårdsprodukten. Listan på produkter att göra kvinnokroppen mjuk, följsam och hårfri med kan göras lång.

Jag har trots allt trott att jag stått relativt fri från patriarkatets bojor och stark i min feministiska övertygelse. Men… när jag i början av 2019 skulle reducera förpackningarna såg jag att det inte var så. Jag förstår också varför kvinnlighetsindustrin vuxit fram. Mitt hår blir nämligen otroligt torrt av schampokakan - trots jag sköljer med äppelcidervinäger för att göra det lite mindre kärvt. Inte alls som schampo plus balsam plus ytterligare produkter. Utan ansiktspeeling, dagkräm, nattkräm, extrafuktkräm och sminkborttagning blir huden slapp och finnig. Utan den vanliga, könsanpassade deodoranten luktar jag människa - inte kvinna. Och benen… som du förstår är de är ett kapitel för sig. Jag har ännu inte köpt en återanvändbar rakhyvel eller skaffat nedbrytbar vax så håret växer liksom helt fritt under brallorna och i armhålorna.

Jag ser ut och luktar som en jämnårig man.

Och det är skitjobbigt.

Jag trodde jag var friare än så men vid 43-års ålder får jag inse att jag är förtappad till patriarkatet. Min pojkväns 15 år gamla ord ekar fortfarande dessvärre som sanning. Jag vet skämmigt nog fortfarande inte vad jag ska göra när mitt Zero Waste-år är över. Jag låter trots allt min fåfänga inte stoppa mig - försöket ska gå vidare året ut.

Jag får se ut som en man ett tag.

För klimatets skull.

”Jag får se ut som en man ett tag. För klimatets skull.”

Jessica Andersson
2

Mina bästa Zero Waste-tips för badrummet:

-Återanvändningsbar tygbinda och/eller trosskydd. Måste sköljas noga direkt efter användandet (för undvika illalukt) och tvättas sedan i 60 grader.

-Kaffepeeling - nästan lika bra som Mary Kay. Not. Men det funkar. Man blandar kaffesump med olivolja, masserar ansiktet med röran och låter det sitta på några minuter. Cirkulationen kommer igång, huden blir djupren och helt okej mjuk!

-Nedbrytbar tandborste i bambu. Ta bort borsten när uttjänt och lägg i kompostpåsen.

-Egentillverkad deodorant. Det enda som behövs är bikarbonat, kokosolja och maizena samt eventuell doftolja.

-Olivolja funkar perfekt som mjukgörande istället för hudkräm på hela kroppen.